Look inside, i'll be there

Om 2h och 40min så hämtas jag av Stephanie för hennes färd emot Amerika. Jag har städat mitt rum, grinat, packat inför västkusten, grinat och lyssnat på musik.
Det roliga är att jag inte förstår varför jag gråter, för jag tycker inte att det är tråkigt att hon åker. Självklart kommer jag att sakna henne. Men jag tror att hon kommer ha så jäkla kul, och jag ser det som en as cool resa. Som är lite längre bara. Stephanie kommer lätt rocka U.S.A, damn.



Long time ago!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0